bajs.

Det var lugnt och skönt på jobb idag och jag gick och längtade till jag skulle sluta för att jag då skulle kunna köra hem till Markus och umgås lite. Slutade tio, körde upp till Markus, letade parkering till halv elva och gav upp. JÄVLA SKIT. Markus kom ner och jag släppte fram tårarna och alla mina jobbia känslor. När man inte har något jobb och när det går så bra för alla andra och när man känner sig så misslyckad för att man har blivit som man absolut inte ville bli så räcker det med att man inte hittar parkering för att det ska brista. I alla fall för mig. Jag gråter nästan varje dag, för det räcker med något så litet för tårarna att tränga fram. Det är otroligt jobbigt och påfrestande. GE MIG ETT JOBB! Jag klarar inte av detta mer. Jag är ostabil och svag och inte alls som jag borde vara. Osäkerheten gör mig galen och jag vill veta att jag har en stabil framtid att möta. Jag är redo för livet! Men livet verkar inte vilja ta sig an mig. Utan pengar är man körd, så är det bara och om mindre än en vecka står jag utan jobb.
Det är åt skogen alltså. Imorgon ska jag fortsätta söka jobb men det känns totalt lönlöst.

JÄVLA SKIT, helt enkelt.