tankar ..

För några dagar sedan träffade jag en person som jag inte precis är bästa vän med. Det var på en buss och det var helt oväntat och jag visste inte hur jag skulle reagera. Hon satt längst fram med ett gäng kompisar, jag känner till flera av dem, hon hälsade med "Heeeej Jessica" och var påväg att ge mig en kram. Jag bara gick längre bak i bussen. Hon måste ha känt sig totalt dissad. Mitt sällskap kände dock denna person och det blev ganska så akward. Jag skämdes. Jag har aldrig känt mig så elak, men jag kunde inte kontrollera mina känslor och jag kunde inte förmå mig att låtsas vara trevlig när jag känner som jag gör för denna person. Senare den kvällen skickade jag iväg ett sms och bad om ursäkt. Jag mådde så dåligt över att bara ha gått rakt förbi. Jag fick ett sms tillbaka som visade på att hon var sur, men hon tog emot min ursäkt. Då kunde jag somna. Jag har aldrig varit en person som är elak mot folk, en person som andra har en anledning att tycka illa om - men nu är jag det och det känns tungt och jobbigt faktiskt. Jag var påväg att föreslå en försoningsfika men avstod. Det skulle ha känts fel tror jag. Men jag orkar inte vara ovän med folk, det är inte kul alls. Och egentligen så har den här personen inte gjort mig speciellt mycket. Utan det mesta hänger på mig. Jag och min osäkerhet och jag och min oförmåga att hantera mina känslor. Det är egentligen mitt fel alltihopa.