tankar.

Jag har (nästan) bestämt mig för att börja plugga nu i höst. Den 1 september it is på Lunds Universitet. Känns så sjukt att börja på universitet. DÅ är man ju verkligen vuxen, eller? Ska (om jag nu bestämmer mig helt) läsa en grundkurs i danska som innefattar fyra mindre kurser med lite gramatik och hur det danska språket är uppbyggt, skillnader mellan danska och svenska samt danska i skrift och tal. Just den skriftliga och muntliga danskan vill jag ha. Min mormor skrattar åt mig som vill läsa danska eftersom hälften av min släkt är från Danmark och alltså pratar danska. Men det är för min egen skull, om jag ska bo, jobba och kanske plugga i Danmark så vill jag verkligen förstå vad dem säger och jag vill själv kunna göra mig förstådd. Ordentligt. Jag vill känna mig säker. Typ när man handlar mat, och vill fråga nåt - då ska jag kunna göra det. Sen tror jag inte att den ger jättemycket i mitt cv när jag söker jobb, men som sagt - för mig. Och så är det en häftig erfarenhet och upplevelse att plugga på universitetet. Och en sak till.. Jag älskar att köpa massa grejer inför skolstarten. Typ block och pennor och så, det är fint.

Det är lite sorgligt att inte komma tillbaka till Campeons välkända trappor, pentry och glasburar. Utan istället börja med något nytt och okänt. Jag vet inte om jag riktigt är redo. Jag saknar Campeon lite och det kommer nog bli mer sen. Det är en fin skola och jag är så glad att jag gjorde valet att börja där. Det är det bästa valet i mitt liv, än så länge. De tre åren på Campeon gav mig otroligt mycket och jag har växt så himla mycket som person. Fina tider helt enkelt!

Och att jag skulle börja plugga (även om det bara är en kurs) direkt efter studenten, det trodde jag aldrig. Men man kan inte veta vart livet tar en. Jag kan inte bara gå hemma och vänta på ett jobb, då gör jag hellre något vettigt av mina dagar och jobbar extra på Ung Omsorg och Fairflex på helgerna. Dyker det upp ett kanonerbjudande med något jobb så, vem vet, kanske jag hoppar av danskan och tar det. Livet är spännande och man får se det som en utmaning.

Jag hade en känsla innan av att man måste klara av allt på ett år nu efter gymnasiet. Jag tänkte att jag skulle hinna både jobba och resa och se hela världen och flytta och kanske plugga och allt sånt, på ett år. Jag är inte lika stressad längre. Jag vill ta flera år på mig att leva livet innan jag bestämmer mig för att ubilda mig, jag vet inte nu och antagligen inte om ett år heller vad jag vill läsa och vad jag vill bli. Men kanske om två tre år. Jag menar, om tre år - då är jag typ 22. Fortfarande ung ju! Man behöver inte skynda sig alls. Jag kan skaffa en ordentlig utbildning när jag är äldre än så.

Man lever bara en gång så man får se till att göra det bästa av det! Jag tänker i alla fall börja med att läsa danska, för det är vad jag känner för just precis nu.