Hur kan en känsla vara så svår att beskriva?

Vi sitter bredvid varandra och trots att det kryllar av andra människor runt omkring oss på tåget så är det bara vi som existerar. Du och jag. Min han vilar tungt och vant i din. Du somnar snart i takt med tågets guppande men dina fingrar glider över min hand i en jämn och trygg takt. Vi säger inget, det behövs inte. Jag har musik i öronen, det är hallelujah som spelas och medan solens strålar värmer mina kinder genom de smutsiga fönstren sluter jag ögonen och njuter. Jag tänker... hallelujah.

<3