framtidstankar

Idag hann den där ångesten ifatt mig - ångesten om vad jag ska göra efter studenten.

Jag har alltid sagt att jag ska ut och resa efter studenten, det finns absolut inget bättre än att vara på resande fot. Och det står jag fast vid att jag ska, helt klart. Men först är det ju lämpligt att ha pengar till det. Okej, ett jobb - det spelar egentligen ingen roll vad för jobb, bara det ger bra pengar. Så antagligen vill jag åka någonstans om ganska exakt ett år. Men vart är det jag ska åka då? Ska jag vara au-pair? Ska jag resa och bara njuta? Asien kanske.. Eller ska jag resa och jobba på samma gång? Ska jag jobba en säsong i alperna samtidigt som jag njuter av att åka skidor och hänga på afterskin?
I alla fall så ska jag ju ta tag i pluggandet sen också, efter att ha sett världen, och kanske flytta till någon trevlig stad. Köpenhamn är ju en dröm. Det hade varit underbart.

Eller kanske flytta till Köpenhamn redan i sommar, hyra min kusins lägenhet som han ändå inte använder, och jobba och tjäna pengar där? Men grejen är ju att om jag bor i Köpenhamn (eller var som helst för den delen, förutom hemma) samtidigt som jag jobbar så tjänar jag ju inte lika mycket om jag kunde ha gjort på grund av att man ska betala hyra och allt annat som tillkommer när man bor själv.

Göra som Linda? Åka till USA i ett år för att jobba som au-pair. Passa barn på dagarna och uppleva USA på kvällar och helger. Det låter ganska lockande.

Eller kanske flytta till Paris, Rom eller kanske någon annanstans i Italien och plugga och lära mig ett nytt språk och en ny kultur? Dricka vin och leva livet.

Australien? Work and travel. Resa runt som en backpacker - testa massa coola saker och så.

Norge, där tjänar man ju bra. Rensa fisk eller något.

Jag tror att alla som ska ta studenten, och de som tagit studenten men fortfarande inte vet vad de ska göra, känner igen sig i mina tankar lite. Det är liksom inget litet beslut. VAD SKA JAG GÖRA MED MITT LIV? Mitt liv liksom, hur långt är inte det. Och vad jag väljer att plugga, eller vart jag väljer att bosätta mig kommer ju att påverka hela livet.

Och sen är ju grejen att jag har pojkvän, vilket gör allt lite mer tricky.
Jag älskar honom och jag vill vara nära honom alltid men samtidigt kan jag ju inte låta vårt förhållande hindra mig från att göra vad jag vill. Fast jag vet att det gör det. Att vara borta några månader kanske hade funkat, men att åka iväg i ett helt år känns ju ganska tufft.. Men samtidigt hade det varit kul att vara borta så länge.
Men jag tror ändå att vår kärlek kan klara mycket. Vi kan överleva längre perioder ifrån varandra utan att tappa det vi har tror jag. Och det är iallafall skönt att jag har en pojkvän som jag litar på! Annars hade det kännts tungt.
Nej, herregud, jag vet inte vart detta leder. Och det är bara några månader kvar. Man behöver ju börja fixa med allt nu.