framtiden

det slog mig idag hur lite tid jag har kvar i skolan.
det är höstlov på fredag och sen kommer det gå snabbt fram till jullovet och sen är vi ju nästan där. nästan framme vid dagen som vi alla har längtat efter i flera flera år. studentdagen.
jag som egentligen, trots otaliga klagomål, älskar skolan. jag tycker om att ha skolan att gå till varje dag, att träffa vännerna varje dag att ha plugg att göra. och även om jag längtar otroligt mycket till den tolfte juni när vi för sista gången lämnar campeon så kommer jag känna en otrolig rädsla och ledsamhet då. jag grät för tusan på skolavslutningen i tvåan? hur ska jag klara mig nu? vattentät mascara, helt klart!
och vad ska hända sen? efteråt liksom. alla pratar om, diskuterar och frågar varandra om framtiden och jag har inte en jävla aning vad som kommer hända.
jag vill så mycket! och egentligen vill jag inte planera hela min framtid nu, jag vill ta det som det kommer - impulsresa och fatta beslut på några minuter. jag vill se världen, hela jävla världen. allt som går att se, göra och ta del av. jag vill uppleva och lära känna nya kulturer. åh vad jag vill mycket, och det har jag alltid velat men det är liksom nu allt händer.
träffade michaela, en gammal kompis, på bussen idag och vi pratade om just detta och hon sa att det är verkligen denna åldern som är bäst att leva i, för nu kan man göra allt man någonsin drömt om och fyfan vad härligt det ska bli.
en annan sak som fick mig att inse att nu är det inte långt kvar var att vi idag bestämde, hela underbara tre alfa, att vi ska ha champangefrukost hemma hos isabel på studentdagen. perfekt! och vad jag kommer sakna denna härliga klass. och campeon och allt som har med skolan att göra.
MEN, det tar vi inte nu. det är fortfarande lite tid kvar, och jag ska njuta som bara den.