sorg

sorg är en väldigt konstig känsla som jag upplever just nu.
den kommer till uttrtyck på de mest underliga sätt och man vet aldrig riktigt när den slår till.
min kompis malin gick bort för två veckor sen och jag är jätteledsen för det.
och hur hemskt det än låter så kan inte mitt liv stanna upp på grund av detta,
utan jag tror på att rutiner är det som är bäst vid sånna här tillfällen.
man måste försöka fortsätta som vanligt och fokusera på det man gör.
sorgen slog mig nu i förra veckan när jag var och åkte skidor.
jag frös nåt så fruktansvärt om mina fötter och det gjorde att jag inte riktigt hade kontroll över min skidåkning. jag kunde inte svänga ordentligt. helt plötsligt började jag storgråta, jag kunde inte sluta. för att jag frös liksom?
men jag kände att det var för att jag var rädd för att jag inte kunde styra mina skidor, jag var rädd för träden som stod så obehagligt nära och jag var rädd för vad som jag insett kan hända.
malin dog ju av att hon körde med skidor in i ett träd. och för att jag frös om mina tår slog sorgen mig. rakt i ansiktet.

på teatern kommer sorgen att välla över oss alla gång på gång. det är jag säker på. kanske till och med på premiären av vår pjäs. för där skulle malin varit med. hon skulle ha varit med oss innan och varit nervös, panikläst manuset en sista gång för att sedan gå ut på scenen och göra en lyckad pjäs.
sorgen kommer finnas där på repetitionerna, och kanske den kommer till mig när jag tränar, är i skolan, äter, sover, sitter vid datorn, är ute med hunden eller vad som helst.
för den hänger hela tiden över mig och även om jag fortsätter mitt liv som vanligt så finns den där.

på torsdag begravs malin och det kommer bli en sorgens dag. jag känner mig redan nu helt förkrossad och en begravning är ju ett slags sista farväl. ett avslut på det hela. mitt i sorgen hoppas jag på en fin begravning, du är värd det.

sorgen är en konstig känsla, och det var egentligen vad jag ville få fram.