just hold me

Som på bilden känns det idag, och jag tror jag ska gå och lägga mig och min ångest nu.

Och idag saknar jag Linnéa. Fina Linnéa och alla våra påhitt. Det är konstigt, för vi brukar inte ses så mycket längre, och vi ses aldrig som förr. Men just nu, när hon är utomlands saknar jag henne. Jag tror att jag gillar att ha henne omkring mig, trots att det inte är som det var. Och nu när hon är bortrest är hon inte här omkring. Jag önskar att vi kunde umgås som vanligt. Dra ett streck över allt som hänt, eller inte hänt och bara fortsätta. Fast det är svårt när man har glidit så långt ifrån varandra. Ni vet om man håller någon i handen, man håller i ett hårt och fast grepp - man vet var man har varandra. Men sen går man åt olika håll och tillsist är det bara fingertopparna som rör vid varandra. Jag och Linnéa är de där fingertopparna. Och jag har ingen aning om vart vi har varandra. Vi behöver vars en knuff, från olika håll så att vi liksom kommer mot varandra igen och lyckas hålla fast i varandras händer igen. Hitta tillbaka. För vad hade varit bättre än det? Inget.

GODNATT!