:/

Jag saknar Malin.
Ju närmare premiären vi kommer, desto mer verkligt blir det. Desto mer skrämmande, och smärtsamt. Du hade hela livet framför dig, varför just du? Du kommer aldrig få göra eller se allt det du ville.
Fortfarande kommer tårarna sakta rullande när jag tänker för mycket, ser något känslosamt eller när det helt enkelt blir för mycket. Nu, tillexempel.
Jag tror att jag kommer att gråta när vi håller vår föreställning, för jag tror det kommer bli som jobbigast just då. Fan fan fan, varför du?